BMI-kalkylator

Vad är BMI?

Body mass index (BMI) är ett enkelt mått som sätter en persons vikt i förhållande till längden. Det räknas ut genom att vikten i kilo delas med längden i meter i kvadrat (kg/m²). Resultatet placerar personen i en bred viktkategori som har samband med olika nivåer av hälsorisk. BMI togs fram av den belgiske matematikern Adolphe Quetelet på 1800-talet och har använts i folkhälsoforskning sedan dess.

Trots sin ålder och enkelhet är BMI fortfarande ett av världens mest använda screeningverktyg, eftersom det bara kräver två mått, vikt och längd, och i stora befolkningsgrupper har ett ganska gott samband med andelen kroppsfett. Det används för att hitta personer som kan ha ökad risk för viktrelaterade sjukdomar och för att följa övervikt och fetma i befolkningen.

BMI-kategorierna

Världshälsoorganisationen WHO definierar följande BMI-kategorier för vuxna: under 18,5 räknas som undervikt, vilket kan hänga ihop med näringsbrist, nedsatt immunförsvar och i svåra fall benskörhet eller organskador. 18,5–24,9 är normalvikt, med lägst risk för viktrelaterade sjukdomar. 25,0–29,9 räknas som övervikt, med måttligt ökad risk för typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom. 30,0 och över räknas som fetma: klass I är 30–34,9, klass II 35–39,9 och klass III (svår fetma) 40 och över.

Så räknar du ut BMI

Med metriska enheter: BMI = vikt (kg) ÷ längd (m)². En person som väger 75 kg och är 1,75 m lång har till exempel ett BMI på 75 ÷ (1,75 × 1,75) = 75 ÷ 3,0625 = 24,5, vilket ligger inom normalvikt. Med brittiska enheter är formeln (vikt i pund × 703) ÷ längd i tum². Kalkylatorn hanterar båda enhetssystemen automatiskt: välj det du föredrar och ange dina mått.

BMI:s viktiga begränsningar

BMI är ett användbart verktyg för screening på befolkningsnivå, men har välkända begränsningar när det används för enskilda personer. Det skiljer inte mellan muskelmassa och fett, så en muskulös idrottare med lite kroppsfett kan få ett BMI inom övervikt, medan någon med normal vikt men hög andel kroppsfett kan få ett normalt BMI trots förhöjda hälsorisker.

BMI säger inte heller något om var fettet sitter. Bukfett runt de inre organen har starkare samband med hälsorisker än fett under huden, och två personer med samma BMI kan ha helt olika fettfördelning och hälsorisk. Därför används midjemåttet ofta som ett komplement till BMI.

BMI-gränserna togs främst fram utifrån data från europeiska befolkningar och passar inte nödvändigtvis alla grupper lika bra. Forskning tyder på att personer med asiatiskt ursprung kan ha förhöjda hälsorisker redan vid lägre BMI, och vissa hälsoorganisationer rekommenderar lägre gränser för dem.

Vanliga frågor

Är BMI pålitligt för idrottare och kroppsbyggare?

Inte särskilt. Muskelvävnad är betydligt tätare än fettvävnad, så idrottare med mycket muskler har ofta ett BMI inom övervikt eller till och med fetma, trots lite kroppsfett och utmärkt kondition. För fysiskt aktiva personer är andelen kroppsfett ett mer meningsfullt mått än BMI.

Gäller BMI för barn och tonåringar?

Inte direkt. Barns och ungdomars kroppssammansättning förändras när de växer, så deras vikt bedöms med tillväxtkurvor för ålder och kön i stället för vuxnas gränsvärden. I Sverige följer barnhälsovården och elevhälsan barns längd och vikt med hjälp av ISO-BMI, som räknar om barnets BMI till ett värde som motsvarar vuxnas.

Vad är ett hälsosamt BMI för äldre?

En del forskning tyder på att ett något högre BMI, omkring 25–27, kan ha samband med bättre hälsa hos personer över 65, delvis eftersom lite extra vikt kan fungera som buffert vid viktnedgång orsakad av sjukdom. Sambandet är dock komplicerat, och den egna hälsan betyder mer än ett enskilt tal. Diskutera alltid viktfrågor med vårdpersonal.

Hur ofta ska jag kontrollera mitt BMI?

BMI är mest användbart som en kontroll då och då, inte något att följa dagligen eller ens varje vecka. Vikten varierar med 1–3 kg under ett dygn på grund av vätska, mat och andra faktorer. En kontroll i månaden, eller med några månaders mellanrum medan du arbetar mot ett hälsomål, räcker för de flesta.

Mer än BMI: andra sätt att bedöma vikten

Midjemåttet är ett enkelt och meningsfullt komplement. Ett midjemått över 88 cm (kvinnor) eller 102 cm (män) har samband med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och ämnesomsättningssjukdomar oavsett BMI. Kvoten mellan midja och längd (midjemåttet delat med längden, med målet under 0,5) är ett annat enkelt mått. Kroppsfettkalkylatorn uppskattar andelen fett med hjälp av ett måttband, och en mätning av kroppssammansättningen ger information om fett, muskler och skelett som BMI inte kan ge.